Instrument-Byggaren
svenska säckpipan
Svensk säckpipa
Den svenska säckpipan, som utmärker sig genom sin varma behagliga klang,har fått många vänner i hela världen.
Min rekonstruktion av den så kallade Västerdalapipan är ett hopkok av de tiotal bevarade instrument vi har i landet (där ingen är lik en annan!). Dessutom har mina studier av besläktade säckpipor från kontinenten varit till nytta.
Munblåst har den en eller två borduner,
önskas det fler rekommenderar jag "The northern uillean pipes" (enligt Ale Möllers förslag),
den treborduniga bälgblåsta svenska säckpipan.
Northern uillean pipes
eller den moderna svenska säckpipan
Medan jag höll på att rekonstruera och lära känna den svenska säckpipan, funderade jag mycket på hur man skulle kunna vidareutveckla detta underbara instrument. Tanken var att fokusera mer på spelmannens behov, och på användbarheten, än på att vara "historiskt korrekt".
Jag började med att öka tonomfånget (inkl. några halvtonsteg) och tillverkade säckpipor i olika grundstämningar, men jag ville mer:
- flera omstämbara borduner med ventiler för separat av- och påslag
- ett mer pålitligt och stämstabilt instrument
- ett fullvärdigt och någorlunda universellt konsertinstrument
- samtidigt bibehålla den typisk genuina, varma, "svenska" klangen
Men det är inte alltid så lätt att få kontroll över de enkla rörbladen. Har man dessutom fler än två kan det bli jobbigt. Tillfredsställande rörblad i plast, som tillnärmelsevis låter som äkta rörblad, har vi hittills inte kunnat göra.
Lösningen är ett bälgblåst instrument istället för munblåst, på det viset slipper man all fukt, vilket är den största boven för alla blåsinstrument.
Modellen byggs (som alla mina instrument) i olika utföranden och träslag med i regel tre valfria borduner,
men i övrigt med samma spelpipor som finns till den svenska säckpipan,
C/F, D/G och E/A.
Fingersättningar & Tonomfång E/A
Fingersättningar & Tonomfång D/G
Fingersättningar & Tonomfång C/F
